Vad är ett naturreservat?

En exempeltext. För att ändra till din egen text, klicka på knappen med en penna på sig. Klicka på "X-knappen" för att ta bort.

Länsstyrelsen i Västmanland beskriver Engsö naturreservat på följande sätt:

Syfte  Naturreservatet består av en hel socken med öar, holmar och skär i Mälaren. Skyddet och vården av ett småskaligt jordbrukslandskap med sin fauna och flora är huvudsyftet med reservatet. Området är också ett mycket populärt rekreationsområde.

BeskrivningEngsö skyddades ursprungligen som naturpark, men genom övergångsbestämmelser i naturvårdslagen och sedermera miljöbalken, är området sedan år 1965 naturreservat. Ängsö fideikommiss, som utgjorde merparten av naturreservatet, hamnade år 1971 i allmän ägo och fastigheten ägs numera av Stiftelsen WestmannaTurism. Stavningen med ”E” används för att lättare skilja detta område från Ängsö nationalpark i Stockholms län.

Naturreservatet utgörs av Ängsö församling. Antalet öar uppgår till 23. De två största är Ängs­ön och Långholmen. På dessa bedrivs fortfarande jordbruk, medan jordbruket på övriga större öar lades ned på 1950-talet. I arkipelagen ingår i övrigt 222 holmar och skär.

Berggrunden genomkorsas av flera spricksystem som har givit landskapet ett karakte­ristiskt utseende. En förkastningsbrant, strax söder och sydost om slottet, är särskilt framträdande. Det lösa jordlagret domineras av lera och där leran har hög kalkhalt är floran särskilt rik. Morän förekommer främst på öarna söder om huvudön. På norra delen av Ängsön finns små utlöpare av en rullstensås, Barvaåsen.

Området är fattigt på fornlämningar, jämfört med näraliggande och högre belägna fastlandsområden. De gravar och gravfält som finns är från järnåldern, men från och med skiftet järnålder/medeltid är spåren desto fler. De första, skriftliga uppgifterna om Ängsö är från 1100-talet och slottets anor är från 1200-talet.

Flera av de gamla torpen finns kvar, många av dem med ålderdomlig prägel. Engsös topografi och ägoförhållanden har bidragit till att ålderdomliga brukningsformer bevarats i jordbruket. Ända in på 1900-talet levde sådana traditioner kvar och spåren av dem syns än i form av små brukningsenheter med strandängar och hagmarker som hävdats i sekler.

I reservatet finns många naturtyper av stort intresse. De så kallade ”stäppartade torrängarna” har i länet sin huvudförekomst just här. I dessa miljöer finns växter med sydostlig utbredning och som har sin västgräns i landet ungefär här. Den mest välkända av dessa är lundkovall (natt och dag). Inom vissa de­lar av Engsö är kalkpåverkan på vegetationen tydlig. Orkidén Adam och Eva växer på sådana lokaler. Betydande delar av skogsmarken intas av ekdominerad ädellövskog med lundflora. En annan värdefull skogstyp är sumpskog med klibbal och ask. Vid flera av torpen finns utrotningshotade kulturväxter som exempelvis hjärtstilla och odört. På Långholmen kan man hitta knippnejlika och vid slottet ses emellanåt både gråmalva och vit kattost. Andra exklusiva växtarter är korskovall och toppjungfrulin liksom ”ogräset” riddarsporre. Bland svampar kan nämnas de intressantaste arterna som jättekamskivling, rotsopp, oxtungssvamp, tallharticka, sepiavaxskivling samt skumticka.

Förekomsten av fladdermöss är både art- och individrik. Av i Sverige påträffade 15 arter finns minst sju inom Engsö. Fågellivet är också rikt och inom reservatet häckar bl.a. svarthakedopping, rördrom, årta, bivråk, havsörn, storspov, skogsduva, göktyta, mindre hackspett, gulärla, skäggmes, nötkråka och ortolansparv. Vintertid är fjärdarna tillhåll för havsörnar och ibland kan så många som ett par dussin ses samtidigt. Den rika insektsfaunan är i första hand knuten till torra ängar och till ädellövträd. Av de mest spektakulära arterna bör nämnas bastardpärlemorfjäril, vars larv lever på olika violer, och apollofjäril, som lever på kärleksört.

Det omväxlande natur- och kulturlandskapet i Engsö ger goda möjligheter till rekreation och friluftsliv i form av vandring i skog och mark, bär- och svamp­plockning, skid- och skridskoåkning, cykling, kanotpaddling, fiske, naturstudier och camping. Övärlden med sina flata hällar och på många håll vassfria stränder är gynnsam för bad- och båtliv.

Att tänka på

När Du besöker Engsö, tänk på att visa hänsyn. För att de värden som finns i naturreservatet ska kunna bevaras finns, utöver fridlysning och annan lagstiftning, vissa föreskrifter (§) som Du som besökare måste följa.

Här finns regler som du som besökare måste följa. Reglerna finns till för att skydda områdets naturvärden.

 

Det är förbjudet att:

 

  • ställa upp motorfordon, släp eller husvagn/husbil mer än ett dygn,
  • tälta på Ängsön. Förbudet gäller inte ordnad lägerverksamhet inom anvisat område på Ängsön efter godkännande av naturreservatsförvaltaren,
  • förtöja eller lägga upp båt inom samma område mer än två dygn i följd,
  • skada eller förstöra berghällar (till exempel genom eldning eller grillning),
  • elda annat än på särskilt anvisade platser, med undantag av medhavd grill eller fältkök. Undantaget gäller inte inom stängslade betesmarker,
  • fälla eller på annat sätt skada levande eller döda träd och buskar och skada vegetationen i övrigt, till exempel genom att insamla örter, gräs, mossor, svampar, eller lavar, med undantag av matsvamp och bär,
  • insamla insekter och andra ryggradslösa djur,
  • medföra hund eller annat husdjur som inte är kopplat,
  • under perioden 1 april till 15 juli beträda, eller på annat sätt vistas inom 100 m från strandkanten på följande öar: Björkskär, Lilla Käringgrundet, Stora Käringgrundet, Flottgrundet samt Borsten (nordväst Gisselholmen),
  • sätta upp tavla, skylt, affisch, eller permanent snitsla spår eller markeringar. Föreskriften ska inte gälla på tomtmark samt för befintliga sjömärken, vägmärken, informations- och anslagstavlor,
  • rida på markerade leder som ställts i ordning för fotvandring,
  • åstadkomma störande ljud, till exempel med ljudanläggning eller modellflygplan.